Jajjemen
Imorgon är det hundra dagars,
men jag har ställt in det.
Orkar inte med bråk och dessutom så kan jag inte missa mer i skolan.
Och även om jag hade tänkt vara nykter
så vet jag hur trött jag kommer vara på onsdag.
Så jag stannar hemma och pluggar medan alla andra dricker.
Ha de så kul på onsdag i skolan, hihi ^^
Micaelas skadjeglädje kommer in igen :)
ne då.
Idag har jag varit hemma ifrån skolan,
pga huvudvärken igår.
Höll på att spy och svimma osv.
Min kropp är nog trött på stressen.
Nu tar jag en cigg och en kopp te :)
 
Ska mysa ner med älskling lite
Gissa slavarna
Japp gissa vilka som slavar;)



Haha ne skämt å sido har gjort
en massa hittills :)
Känns gött som fan att bli klar med detta:)

ingenting får stoppa mig nu
Jag har kämpat genom mitt liv,
blivit testad kanske värre och fler gånger än de flesta andra.
Nej jag är inte unik, och det är inte synd om mig. 
Jag är tacksam över att ha den familj jag har,
jag är stolt över dem oavsett vad.
Min mamma har lärt mig mycket saker i livet utan att tänka på det.
Min pappa har alltid varit där och stöttat mig,
tagit hand om mig när alla andra svikit.
Monika (pappas fru) var den enda som förstod mig som liten,
den enda som såg att de enda jag behövde va trygghet.
Någon som satte upp regler
Mia har varit där och plockat upp mig när jag fallit,
hon har peppat mig till att bli den jag är.
Jag har en livserfarenhet som nästan ingen annan har i min ålder.
Och jag har valt att göra det till något positivt,
jag ska fortsätta föreläsa om droger,
fortsätta kämpa för att en dag stå helt på egna ben. 
Och det gör jag inte för att vinna över alla förutfattade meningar,
inte för att bevisa för dem som vill se mig falla.
Utan för att tacka mina föräldrar för att dem funnits där.
Jag ska kämpa mig igenom livet,
bli en person som mina föräldrar sedan kan peka på och säga stolt
"det där är min dotter, mitt bonus barn" 
ja allt vad dem nu vill säga!