Minnen
Minnen dyker upp,
minns första dagarna i lägenheten.
Minns allt vi gjort,
hur bra vi kunde haft det men så blev det aldrig.
Dags att gå vidare för det är nog så att man ersätts av någon ny.
Men ska inte skylla på någon annan,
för har bara mig själv att skylla.
Fan vad jag saknar,
fan vad jag hatar.
Hatar allt som blivit fel. 
Alkohol!
Iblabd känner man sig så himla liten på jorden,
idag är en sådan dag.
Då man känner sig bortglömd av alla..
Ne jag dricker inte så ofta,
och visst det kanske inte är kul att umgås med mig på helgerna då.
Men det skadar ju inte att fråga mig om jag vill följa med ut på krogen eller på någon fest.
För ibland vill jag faktiskt det,
de kan vara jätte kul att klä upp sig å gå på fest eller dra ut på krogen.
IBLAND!
Inte varje helg eller varannan.
Men det betyder inte att jag aldrig vill göra det.
Jag kan dricka ibland med måtta,
till skillnad ifrån  många andra ungdomar så har jag sett den dåliga sidan av alkohol.
Och det har gjort att jag inte dricker allt för ofta. Kanske är jag skit tråkig,
Men säg mig:
varför ska jag dricka något som gör mig rund om fötterna, som får mig prata sluddrigt, som kanske till och med får mig ångra en del saker som jag säger eller gör dagen efter, som får mig "våga" visa mina känslor?
Jag kan gå vingligt, jag kan prata sluddrigt och jag kan skämma ut mig utan alkohol, jag vågar prata om mina känslor utan alkoholen.  Men huvudsaken är att jag kan ha riktigt roligt utan den också!! 
Jag behöver ingen alkohol för att vara social, jag behöver ingen alkohol för att våga dansa eller träffa killar. 
Jag vågar vara mig själv utan alkohol! 
Jag kan dansa tills jag stupar AV trötthet inte av att jag är så onykter så jag inte kan stå. 
Jag kan prata och lära känna nya människor utan att behöva häva i mig något gift. 
Jag kan ha en jätte rolig kväll utan alkohol och till och med komma ihåg hela kvällen varje kväll dessutom. 
Blir jag arg beror det inte på att jag blandat olika sorters alkohol eller druckit något jag blir arg på, utan det beror på helt naturliga anledningar.
Jag ger upp
Jag vill bara lägga mig ner,
bara bryta ihop och ge upp. 
Vill inte minnas oss,
inte minnas allt vi gjort.
Inte komma ihåg din röst,
eller minnas din doft.
Men samtidigt vill jag leva kvar i det som fanns. 
Jag vet inte vad jag har gjort,
men jag vet att detta kommer ta sönder mig.
Jag kommer få leva med ett antagligen misstag resten av livet. 
Du ignorerar mig,
men visst är det de du vill så ska jag inte hindra dig