tänker inte gå in på det mer än att jag kan säga att jag ALDRIG blivit huggs i ryggen så förut. Vi som hade planerat att umgås i sommar eftersom Johan jobbar konstant. Men näe så blev det ju inte. 

Vet inte vad jag ska säga mer än att jag är väldigt sårad, besviken och arg. 

Detta har ju givetvis inte gjort saker enklare för mig, att inta ha någon att umgås med. Utan sitter mest i lägenheten, usch de är första gången på några år jag inte har hus dessutom. Jag märker mer och mer att jag verkligen inte är tjejen som passar att bo i hus. Tror mycket utav allt detta utlöst en depperision.. för det är nog det som är på gång. Men men jag har ju lärt mig vad dem innebär. Typ sova hela dagarna inte orka hitta på något, se solen utanför och tänka att gud vad jag vill gå ut, men kommer inte finna orken till att ta mig ut. Mitten på sommaren och känns som att det inte blir mycket mer sommar än såhär. Man ser alla härliga sommarbilder på Facebook och på Snapchat. Men man upplever dem inte själv, för de har jag ingen ork till. 

Usch hatar dessa perioder.

 Kan man bara få bli "frisk"..