Ja precis som rubriken lyder, 

så ena stunden är lyckan här å i nästa är den som bortblåst.

å just nu är den precis just här, 

och det finns ingen som kan tänka sig hur glad jag är över de.

Det tog långtid, jag har väntat, varit frustrerad, uppgiven,

Men det är fasen i mej sant, man ska aldrig ge upp.

Absolut inte ge upp något det inte går en dag utan att man tänker på.

Jag kan inte annat än tänka att jag måste vara värd det här.

Jag är långt ifrån perfekt, långt ifrån bäst på någotvis.

Men jag har inte gett upp och detta måste vara ett slags tecken på att

det gynnar sig att kämpa och slita.

 

Just nu finns det liksom inga ord som kan beskriva min känsla,

det som finns inombords,

det som känns på insidan,

det är så mycket större än mycket annat. 

Det är just sådana här tillfällen som gör att jag orkar allt annat,

som får mig att känna att inget är omöjligt.

Jag skulle vilja skriva en hel bibel om detta,

men jag vet att det är för tidigt.

Att man måste ha is i magen, för min egna skull.

För jag vet att det finns de personer som inte alltid vill mig väl,

och när det gäller detta får verkligen ingenting gå fel.

Det kommer en tid då jag berättar allt,

men än så länge får ni nöja er med att fundera, mohaha. 

Vad hemsk jag är ;)